Det är något jag alltid försöker att tänka på, eftersom livet är så kort!

 

Det går på tok för snabbt...!? Det är alldeles för kort stund i detta universum!

Även om livet ibland kan kännas långt, då jag trots allt har hunnit med en hel del.

Ändå blir jag ibland lite skräckslagen när jag tänker tanken att en dag ska vi ALLA lämna detta jordeliv.

För i denna föränderliga värld som VI ALLA lever i så är vi ganska beredda på förändringar.

 

Å VI ALLA VET ATT INGENTING VARAR FÖR EVIGT!

 

3 fina tjejer som idag har hunnit bli vuxna damer som jag hoppas finner SIN GREJ till slut att arbeta med de dem brinner för ända inifrån hjärteroten sin. Det är av stor vikt, för då mäktar vi med!

 

 

 

Viktigt att VI ALLA får känna VÅRT eget VÄRDE i ALLT DET VI GÖR!!!

 

När min mamma har varit på väg att lämna in så många gånger!

3 hjärtinfarkter - operation bypass

Proppar i benen - 7 operationer, därefter amputation av vänsterbenet

Blodförgiftning i hela kroppen efter urinvägsinfektion - 4 dygns dialys

 

Min pappa som i sina 4 sista år levde helt utan njurar och

fick lov att koppla på en slang på magen varje kväll när han skulle gå och sova.

 

Min äldsta bror fick proppar i lungorna, jag vart livrädd

och trodde att han skulle lämna in, usch och fy. Han får lov att äta varan livet ut.

 

Min mellanbror, som efter ett långt och tungt liv inte kunde förena sin själ med sitt hjärta,

han lämnade in för gott den 17 juni 2013, en stor tung sorg som vi alla i vår familj bär.

 

Mina 2 syrror är och förblir friska tror jag!?

 

Älskar er alla så oerhört mycket!!!

 

Ni är mitt liv, ni är mitt allt - utan er vore jag ingen!

 

 

BAMSEKRAMAR FRÅN SYSTERYSTER O MAMSEN MONICA!

 

 

 

  

1991-08-31

 

Så föddes mitt barn nummer 2, det var du Josefine!

 

Emelie var då 1 år gammal...

Det tog lång tid för oss båda innan du äntligen kom ut till den stora vida världen.

 Å det var med smärta du kom, för dig födde jag normalt och de sa på sjukhuset med facit i hand, att jag inte var gjord för att föda barn, eftersom med både Emelie och Caroline så blev jag snittad.

 

Men jag tror så här, när man får kämpa för något, då är man också rädd om det. Jag kämpade att få både dig och dina syskonen till världen, fast på olika vis, för det är smärtsamt att bli snittad också. Sån tur är så glömmer man bort det.

 Å de säger att efter 7 år, så är det som att föda barn på nytt, vilket det vart med Caroline.

Det är därför jag vårdar er ömt, men ville att ni skulle växa upp som vilda blommor på en sommaräng.

Där ni själva får frodas med näring och sol.  

 

 

 

ÄLSKAR ER MINA GIRLS!

Puss/Mami